you can't fight the tears that ain't coming

jag och pappa hade en ganska djup diskussion nyss. han sa något om att rädda världen, då sa jag att jag inte ville rädda världen. där började det djupa.

pappa: men, jag trodde att alla barn villa rädda världen?
jag: ja, när du var liten kanske. dagens ungdom har insett att det är omöjligt. nåt som inte är på riktigt. som tomten ungefär, man kanske tror på det när man är liten men när man växer upp och ser världen ur ett mer moget perspektiv inser man att det bara är något folk talar om.

visst var det rätt fint? liksom, sorgligt på nåt vis.

men det hänger ihop med att jag har så jälllla mkt plugg att göra nu, så jag är lite deppad.

men vi kan avsluta med något som viktor sa till mig på msn för ett tag sen!



tack vickan!

adios amigos!