Frihetstörst
HEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ
Jag kände bara - shit vad länge sen jag skrev i min blogg.
Sen kände jag - vilket jobbigt namn jag har på bloggen. Jag kände att det kändes lite opassande på något sätt.
Sen tänkte jag - jamen vafean, jag behöver ju inte ge ut den till någon. Och eftersom ingen längre kollar in här så blir det som min egna lilla dagbok som ingen läser.
Sen kom jag på - tänk om nån läser ändå? Då kan jag ju inte lämna ut hela mitt liv.
Så då tänkte jag - jag skriver på en lagom nivå.
Det känns bra att det är ett nytt år. 2009 var i och för sig ett ganska bra år. Skoldagarna gick från åtta till halv fyra för det mesta. Jag lärde mig mycket och jag fick verkligen upp ögonen för nya grejer. Jag skrattade och hade givande diskussioner med människor som jag kände var på samma våglängd som mig själv, eller hur man ska uttrycka det. Sommaren var intensiv och superrolig. Det känns som jag flängde runt halva Sverige, och det gjorde jag nog också. Det blev till och med en blixtvisit i Norge. Hösten var lite ångestladdad, när löven blev gula och föll och jag insåg att det bara är ett år kvar till friheten. "Friheten". Det kändes lite jobbigt då, i oktober. För friheten kändes så långt borta. Jag visste liksom inte riktigt vad min frihet var, och det skrämde mig! Det har skrämt mig ganska länge tror jag, nästan ända sen jag började gymnasiet har den där SÅ KALLADE friheten skrämt mig lite. Jag var livrädd för den.
Men nu har som ett lugnt spridit sig inom mig. Det kanske bara varar för en stund - det vet jag inte. Det kan ta slut imorgon eller hålla på för alltid, som HÅKAN sa. Men det känns så himla bra! Jag längtar så himla mycket till friheten nu, jag är inte rädd för den längre!
Frihetstörst! Ett fint ord som man inte kan få för mycket av.
Jag kände bara - shit vad länge sen jag skrev i min blogg.
Sen kände jag - vilket jobbigt namn jag har på bloggen. Jag kände att det kändes lite opassande på något sätt.
Sen tänkte jag - jamen vafean, jag behöver ju inte ge ut den till någon. Och eftersom ingen längre kollar in här så blir det som min egna lilla dagbok som ingen läser.
Sen kom jag på - tänk om nån läser ändå? Då kan jag ju inte lämna ut hela mitt liv.
Så då tänkte jag - jag skriver på en lagom nivå.
Det känns bra att det är ett nytt år. 2009 var i och för sig ett ganska bra år. Skoldagarna gick från åtta till halv fyra för det mesta. Jag lärde mig mycket och jag fick verkligen upp ögonen för nya grejer. Jag skrattade och hade givande diskussioner med människor som jag kände var på samma våglängd som mig själv, eller hur man ska uttrycka det. Sommaren var intensiv och superrolig. Det känns som jag flängde runt halva Sverige, och det gjorde jag nog också. Det blev till och med en blixtvisit i Norge. Hösten var lite ångestladdad, när löven blev gula och föll och jag insåg att det bara är ett år kvar till friheten. "Friheten". Det kändes lite jobbigt då, i oktober. För friheten kändes så långt borta. Jag visste liksom inte riktigt vad min frihet var, och det skrämde mig! Det har skrämt mig ganska länge tror jag, nästan ända sen jag började gymnasiet har den där SÅ KALLADE friheten skrämt mig lite. Jag var livrädd för den.
Men nu har som ett lugnt spridit sig inom mig. Det kanske bara varar för en stund - det vet jag inte. Det kan ta slut imorgon eller hålla på för alltid, som HÅKAN sa. Men det känns så himla bra! Jag längtar så himla mycket till friheten nu, jag är inte rädd för den längre!
Frihetstörst! Ett fint ord som man inte kan få för mycket av.
